Välkomna
Efter en lång stund av fundering har jag äntligen bestämt mig att börja blogga! Jag känner att jag vill börja dokumentera denna resa och ha möjligheten att kolla tillbaka och läsa mina tankar och känslor.
Idag är det den 30/1 och jag är i vecka 19 (18+3). Jag har alltså klarat av 18 veckor och tre dagar av min graviditet, vilket är helt galet! Tiden har aldrig gått så långsamt men samtidigt så snabbt! Jag har ännu inte fattat eller landat i att jag är gravid och att det växer en liten människa i mig!!
Hur har jag mått då? Relativt bra faktiskt, inget illamående, inga ömma bröst (mer än vanligt), allt har faktiskt varit helt okej när det gäller rent fysiskt. Men tyvärr har det inte varit lika bra rent psykiskt, jag har varit väldigt orolig och är konstant i katastrof-tankar. Jag har googlat runt och läst massa graviditets-bloggar men jag hittar inte någon som pratar om hur psykiskt jobbigt det kan vara att vara gravid. Alla bara pratat om hur underbart och härligt allt är, och jag känner otroligt utanför.
Att bilda familj har alltid varit min ultimata dröm och efter år av slit så kom det där pluset på stickan! Jag trodde att det skulle innebär att allt skulle bara bli så där underbart som alla skriver och pratar om! Men för mig var det inte så, utan jag har bara känt panikliknade känslor och typ inte vågat tro på att det här faktiskt händer.
Men jag har lovat mig själv att efter RUL när jag får se henne/honom så ska jag börja vara positiv och bara försöka njuta!
Det var allt för denna gå!